Hämtade Elvira på fsk vid tre och sen hem och jag hade tänkt att vi skulle ha en mysig stund och baka pepparkakor. MEN Majken ville annat, inte sova, bara gråta och äta. Så mellan bakning,massor med mjöl, barngråt, en stor tjej som tröttnar på att vänta på mig och bara äter deg så försvann all min ork rak ut genom fönstret (att jag sovit lite inatt gör sitt till det hela). Hur maten kom på bordet fattar jag knappt själv....
Liten söt och arg dotter.
Så nu när maken är hemma så sitter jag bara här och orkar inte mer, Majken fortsätter gråta trots amningar så nu börjar jag oroa mig för hennes mage, hon har inte sovit många timmar alls under dagen. Tack och lov har Majken äntligen kommit till ro, en stund i babybjörnen hos maken gjorde susen.
Att Elvira orkar med hennes gråt och inte ledsnar är ett under, hon är så duktig och tålmodig.
Många sådana här dagar väntar mig/oss säkert. Kanske jag hanterar dom på samma sätt ena gången och mycket bättre nästa gång. Får ta det som det kommer.
Jag lovar dig att det kommer fler såna tillfällen. Ingen tröst, bara ett konstaterande. Håret slits och orken är som bortblåst.
SvaraRaderaSänk ribban! Du har en liten nyföding och en nybliven storasyster. Det räcker med att du finns till, ger dem mat och visar att du älskar dem. När maken kommer hem kan ni hjälpas åt med det andra, pepparkaksbak och lek. Vi är alla bara människor och du är i ett nytt läge. Om du nu ska baka peppisar, hyvla från en degrulle och när de är klara kan Elvira spritsa med färdig kristyr. :)
Kramar från en väldigt förstående tvåbarnsmamma.