Före!
Efter!
En dag gammal.
onsdag 30 november 2011
Två veckor!
Idag har vår fina Majken funnits hos oss i två veckor. Känns som hon har funnits hos oss jämt =)
Jaha
Då kan man väl säga grattis till alla olyckskorpar som kraxade att "vänta DU bara, snart är lugnet över" när jag skrev på FB att allt var mys och pys. Varsågoda och klappa varann på axeln och säga i kör "vad var det jag sa".....
Storsyster tycker fortfarande så mycket om lillasyster och vill vara med och hjälpa till men hon lyssnar inte på oss för tio öre. Tjatar och gnäller om det mesta, skriker och pratar lite väl högt och smäller i lådor mm, mm, mm. Det tar på krafterna om man inte är utvilad. Som inatt fick Elvira för sig att hon inte skulle sova i sin säng och var därför vaken mellan halv tre och fem, vilket oxå innebar att jag och maken var vakna.
Hon vill ha mer uppmärksamhet och vi gör allt vi kan och orkar för att hon ska vara nöjd men lite måste hon kunna underhålla sig själv oxå, tycker jag. Det skadar inte någon.
Hon har ju sina gosiga stunder oxå, tack och lov, flera gånger om dagen. Vår fina storasyster!
Förstår att det är konstigt och till viss del jobbigt att inte vara själv längre, men eftersom Elvira är så stor som hon är hoppas jag att den här fasen snabbt gå över och att hon förstår när vi förklarar hur saker och ting ligger till.
Storsyster tycker fortfarande så mycket om lillasyster och vill vara med och hjälpa till men hon lyssnar inte på oss för tio öre. Tjatar och gnäller om det mesta, skriker och pratar lite väl högt och smäller i lådor mm, mm, mm. Det tar på krafterna om man inte är utvilad. Som inatt fick Elvira för sig att hon inte skulle sova i sin säng och var därför vaken mellan halv tre och fem, vilket oxå innebar att jag och maken var vakna.
Hon vill ha mer uppmärksamhet och vi gör allt vi kan och orkar för att hon ska vara nöjd men lite måste hon kunna underhålla sig själv oxå, tycker jag. Det skadar inte någon.
Hon har ju sina gosiga stunder oxå, tack och lov, flera gånger om dagen. Vår fina storasyster!
Förstår att det är konstigt och till viss del jobbigt att inte vara själv längre, men eftersom Elvira är så stor som hon är hoppas jag att den här fasen snabbt gå över och att hon förstår när vi förklarar hur saker och ting ligger till.
lördag 26 november 2011
Nr 2
Tänk vilken skillnad det är mellan barn nr 1 och barn nr 2.
När vi fick Elvira var vi inte mycket utanför dörren, man vågade liksom inte. Massor med folk hörde av sig (kändes det som) och ville komma på besök men man visste inte om man vågade el orkade ta emot alla.
Nu när Majken är här och är 9 dagar gammal så har vi hunnit med en tur till Ikea, en tur på stan och en vända till Gränby. Inte lika många hör av sig för att ses känns det som (dock massa fina hälsningar på FB och via sms), vilket vi säkert skulle klara bättre den här gången =)
Själv är jag lite slö med kameran, när det väl händer att den kommer fram så blir det mest foton på båda tjejerna, inget fel i det men måste påminna mig själv att ta bilder på bara Majken oxå och snart är det dax att börja titta på ett album till henne.
Jag känner mig säkrare den här gången, som sig bör. Nu är vi ju hemma både jag och maken så jag vet inte hur det kommer att bli när det är tid att börja lämna Elvira på fsk och maken börjar jobba helt igen.
Alltså när vardagen knackar på dörren.
Nåja det ligger längre fram, nu ska jag njuta av den här dagen, tillsammans med Majken. Maken och Elvira har en egen dag i Stockholm.
När vi fick Elvira var vi inte mycket utanför dörren, man vågade liksom inte. Massor med folk hörde av sig (kändes det som) och ville komma på besök men man visste inte om man vågade el orkade ta emot alla.
Nu när Majken är här och är 9 dagar gammal så har vi hunnit med en tur till Ikea, en tur på stan och en vända till Gränby. Inte lika många hör av sig för att ses känns det som (dock massa fina hälsningar på FB och via sms), vilket vi säkert skulle klara bättre den här gången =)
Själv är jag lite slö med kameran, när det väl händer att den kommer fram så blir det mest foton på båda tjejerna, inget fel i det men måste påminna mig själv att ta bilder på bara Majken oxå och snart är det dax att börja titta på ett album till henne.
Jag känner mig säkrare den här gången, som sig bör. Nu är vi ju hemma både jag och maken så jag vet inte hur det kommer att bli när det är tid att börja lämna Elvira på fsk och maken börjar jobba helt igen.
Alltså när vardagen knackar på dörren.
Nåja det ligger längre fram, nu ska jag njuta av den här dagen, tillsammans med Majken. Maken och Elvira har en egen dag i Stockholm.
onsdag 23 november 2011
Majken!
Tänk att en så liten person kan vara så självklar i vår familj. Det är som om hon alltid har funnits hos oss, inte bara sex dagar. Just nu är hela familjen hemma och myser och lär känna varann och försöker hitta någon form av rutin. Storasyster Elvira är stolt som en tupp och berättar och visar alla som vill se lillasyster.
Torsdagen den 17 november var det dax, jag hade varit hos min barnmorska på mvc dagen innan och mitt blodtryck var högt så hon hörde av sig till bb för att få en tid för bedömning, om jag skulle bli igångsatt eller inte.
Efter mätning av barnets hjärta och annat och träff med läkare så fick vi svaret, "Det är lugnt på förlossningen nu så ni kan gå ner". Hoppla, vad hände där sa min hjärna och jag blev lite nervös. ""Vill du vänta?" sa läkaren, ånej nu är vi här och jag ska minsann få träffa denna envisa lilla person som jag burit på i nio månader.
Väl nere på förlossningen så berättar dom väldigt bra om allt som nu ska hända och hela processen från start till mål tog fem timmar. Vi som trodde det skulle ta en evighet =)
En natt på bb för att ha koll på mitt blodtryck och jag ville ha en natt kvar för att ha koll på allt med Majken. Dagen efter åkte maken hem och hämtade Elvira på fsk och pysslade lite här hemma innan jag och Majken skulle komma hem, vi fick vänta kvar för dom ville helst inte skriva ut mig pga mitt blodtryck (som var mycket bättre än innan förlossningen). Tillslut vid fyra kom maken, Elvira och Ida och hämtade oss. Elvira smög in i rummet och fram till Majken, efter att jag fick en lång, härlig kram och sa "Min lillasyster". UNDERBART!
Sen pekade hon på min magen och frågade "En till mamma?"
Så nu sitter man här, i ett varmt och mysigt hem med min fina make och två underbara döttrar.
Livet är bra härligt!
Torsdagen den 17 november var det dax, jag hade varit hos min barnmorska på mvc dagen innan och mitt blodtryck var högt så hon hörde av sig till bb för att få en tid för bedömning, om jag skulle bli igångsatt eller inte.
Efter mätning av barnets hjärta och annat och träff med läkare så fick vi svaret, "Det är lugnt på förlossningen nu så ni kan gå ner". Hoppla, vad hände där sa min hjärna och jag blev lite nervös. ""Vill du vänta?" sa läkaren, ånej nu är vi här och jag ska minsann få träffa denna envisa lilla person som jag burit på i nio månader.
Väl nere på förlossningen så berättar dom väldigt bra om allt som nu ska hända och hela processen från start till mål tog fem timmar. Vi som trodde det skulle ta en evighet =)
En natt på bb för att ha koll på mitt blodtryck och jag ville ha en natt kvar för att ha koll på allt med Majken. Dagen efter åkte maken hem och hämtade Elvira på fsk och pysslade lite här hemma innan jag och Majken skulle komma hem, vi fick vänta kvar för dom ville helst inte skriva ut mig pga mitt blodtryck (som var mycket bättre än innan förlossningen). Tillslut vid fyra kom maken, Elvira och Ida och hämtade oss. Elvira smög in i rummet och fram till Majken, efter att jag fick en lång, härlig kram och sa "Min lillasyster". UNDERBART!
Sen pekade hon på min magen och frågade "En till mamma?"
Så nu sitter man här, i ett varmt och mysigt hem med min fina make och två underbara döttrar.
Livet är bra härligt!
Nytt!
Så har en ny period i mitt liv startat. Efter nio månader och tio dagars väntan har jag blivit mamma till dottern nr två, Majken! Underbart och stort.
Så därför avslutar jag min gamla blogg och börjar på nytt här. Skriva om mitt och min familjs vardag, det bra och det mindre bra, stora och små saker.
Så därför avslutar jag min gamla blogg och börjar på nytt här. Skriva om mitt och min familjs vardag, det bra och det mindre bra, stora och små saker.
tisdag 22 november 2011
En blir två...
...och samtidigt får den gamla Metrobloggen vila i frid.
Läs om mina senaste år med familjen på: http://metrobloggen.se/lino/
Nu börjar en ny resa, med två döttrar!
Läs om mina senaste år med familjen på: http://metrobloggen.se/lino/
Nu börjar en ny resa, med två döttrar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)