Storsyster tycker fortfarande så mycket om lillasyster och vill vara med och hjälpa till men hon lyssnar inte på oss för tio öre. Tjatar och gnäller om det mesta, skriker och pratar lite väl högt och smäller i lådor mm, mm, mm. Det tar på krafterna om man inte är utvilad. Som inatt fick Elvira för sig att hon inte skulle sova i sin säng och var därför vaken mellan halv tre och fem, vilket oxå innebar att jag och maken var vakna.
Hon vill ha mer uppmärksamhet och vi gör allt vi kan och orkar för att hon ska vara nöjd men lite måste hon kunna underhålla sig själv oxå, tycker jag. Det skadar inte någon.
Hon har ju sina gosiga stunder oxå, tack och lov, flera gånger om dagen. Vår fina storasyster!
Förstår att det är konstigt och till viss del jobbigt att inte vara själv längre, men eftersom Elvira är så stor som hon är hoppas jag att den här fasen snabbt gå över och att hon förstår när vi förklarar hur saker och ting ligger till.
Jag tänker inte kraxa på något sätt alls. Bara konstatera att så är det. Vi hade det likadant, fast det dröjde nog någon vecka extra innan allt började koka. Allt är nytt för hela familjen och att då vara liten men helt plötsligt "stor" kan inte vara lätt.
SvaraRaderaStora förstående kramar till dig och dina kära. <3