När vi fick Elvira var vi inte mycket utanför dörren, man vågade liksom inte. Massor med folk hörde av sig (kändes det som) och ville komma på besök men man visste inte om man vågade el orkade ta emot alla.
Nu när Majken är här och är 9 dagar gammal så har vi hunnit med en tur till Ikea, en tur på stan och en vända till Gränby. Inte lika många hör av sig för att ses känns det som (dock massa fina hälsningar på FB och via sms), vilket vi säkert skulle klara bättre den här gången =)
Själv är jag lite slö med kameran, när det väl händer att den kommer fram så blir det mest foton på båda tjejerna, inget fel i det men måste påminna mig själv att ta bilder på bara Majken oxå och snart är det dax att börja titta på ett album till henne.
Jag känner mig säkrare den här gången, som sig bör. Nu är vi ju hemma både jag och maken så jag vet inte hur det kommer att bli när det är tid att börja lämna Elvira på fsk och maken börjar jobba helt igen.
Alltså när vardagen knackar på dörren.
Nåja det ligger längre fram, nu ska jag njuta av den här dagen, tillsammans med Majken. Maken och Elvira har en egen dag i Stockholm.
Det är stor skillnad med nummer två. Allt blir så självklart och dessutom finns det redan en person att ta hänsyn till. Det där med att bara vara får stå åt sidan så att vardagen kan rulla på.
SvaraRaderaVad hon är lik morfar! Tycker han också det?
Många kramar från ett vindigt Skåne.
Njaaa jag vet inte om han tycker det. Sa till pappa att du och Linda tyckte att Majken var lik honom och då skrattade han lite generat och sa att så nog hade han inte tittat på henne =)
SvaraRaderaKram